Söndagen rivstartade med jobb, klockan ringde tidigt även i morse. Därefter fick jag äntligen klippa håret hos min vän/frisör, som kommit hem efter nästan en månad i Thailand. Det var verkligen välbehövligt, mitt hår växer som ogräs.
Därefter stopp på Maxi med inköp av semlor! Kroppen skriker efter fett i dag och en stor semla, följt av kvällens korv med mos á la ICA matkasse, satt fint.
Jag har analyserat och funderat över gårdagen och så här i efterhand är jag ändå stolt och nöjd över att jag inte bröt loppet, utan tog mig i mål. Däremot ångrar jag att jag inte lämnade in skidorna för lite proffsvallning med klister redan i Hökberg. Har suttit och kikat på sändningen från Tjejvasan via datorn i eftermiddag och varenda en säger att de har problem med fästet. Varför lämnade inte jag också in skidorna för klister redan där, som alla andra gjorde?!
Då jag tittar i resultatlistan ser jag att jag placerat mig på plats 3888 av 10000 anmälda (7800 startade). Förra gången jag åkte Tjejvasan kom jag på plats 3931 och då åkte jag ändå 12 minuter fortare. Det måste ju spegla att det var jobbigare för de flesta i år? Detta får jag vara nöjd med, med tanke på att jag började åka skidor vid 39 års ålder och inte direkt är känd för att ha någon sportig bakgrund. Man fick leta länge efter sämre tränad tjej fram till 30-35 års ålder.
Dagen har varit ond, ond, ond... har grym träningsvärk i armarna och har svårt att tvätta händerna, till och med. Även magmusklerna och benen ömmar rejält.
Och faktiskt har jag bestämt mig för att åka Halvvasan nästa år! Tills dess ska jag umgås med stakmaskinen på jobbet minst 2 gånger i veckan, hela året och träna fler muskelpass!!! Då jäklar... revanschen är ljuv... !
Maken säger att han ska åka Halvvasan med mig då, men att han inte vill vänta på mig i Lundbäcksbackarna. Nej, det ska han inte behöva göra. Fatta vilka Björgen-armar jag hinner skaffa mig på ett år... ;)
NU har jag ältat och analyserat färdigt.
Dagens träning: VILA.