Det enda jag fick med mig från gårdagens premiärbesök på Mall of Scandinavia var en påse med 4 st munkar från Dunkin Donuts. En käkade vi upp i går (chokladfylld - jättegod!), resten delade vi upp mellan oss nyss och proppade i oss.
Jag har ju aldrig riktigt gillat munkar, men nu har jag ändrat mig! Den chokladfyllda och den helt i choklad med vit frosting var mums!
Den stora kentdepressionen har slagit till med full kraft. Inte ens munkar hjälper mot den. Jag har så himla mycket minnen till alla låtar och deras skivor har följt mig så länge. Undrar om jag någon gång kommer till skott med en liten kent-tattoo (very diskret) på handleden?