Efter en vilodag i går kände jag mig fortfarande väldigt klen och hade träningsvärk i armarna i dag, men jag åkte ändå till Näsboda i kväll för att köra lite lugnt efter att ha suttit framför datorn precis hela dagen på hemmakontoret. Lite läskigt är det, eftersom en hel vargfamilj har setts här i krokarna under en ganska lång tid och dem vill jag inte så gärna möta i skogen.
Jag nynnade på "Ingen är rädder för vargen här" och stretade runt i behagligt tempo, utan tidtagning i dag. Skidåkningen har känts så stressande senaste gångerna, det känns som att jag tappat gnistan lite. Jag testade att helt strunta i tiden i dag och tog inte ens med mig något att logga min runda med (jag vet ju att ett varv är exakt 2,81 km).
Så härligt! Jag stannade och tog foton lite när jag kände för det utan att känna att tiden tickade iväg. Nej nu ska jag sluta mäta annat än sträcka, för det tycker jag är roligt och sporrande att veta.
Ingen vargfamilj i sikte, men 5,6 nya härliga kilometer in på skidkontot i alldeles lagom -10 grader och vindstilla. Skidkärlek igen! ♥