Oh, jag vet inte vart jag ska börja i dag... men det här blev en väldigt bra dag efter tio väldigt nervösa dagar.
Ni som är pryda kan sluta läsa nu.
Jo, jag var ju på cellprovtagning förra måndagen och det blev en väldigt chockartad upplevelse, då den barnmorska som skulle ta provet överhuvudtaget inte kunde ta något prov - utan fick hämta en kollega för att kunna komma åt min livmoderhals då "en stor knöl satt i vägen". Hela rummet snurrade och jag blev livrädd. De försökte lugna mig med att de flesta knölar är godartade. Jag ringde ändå kvinnokliniken och tjatade mig till en tid redan denna vecka. Har pendlat mellan hopp och förtvivlan dessa dagar ska jag säga. Upp och ner, ner och upp...
Skakiga ben till kvinnokliniken kl 14.00 i dag och fick träffa överläkaren där + en kandidat. De gjorde en gynundersökning och ultraljud. Man konstaterade att jag hade en liten vätskefylld cysta på 2,3 cm. Alltså ingen elefant på långa vägar, utan en liten vindruva typ. Detta gör man ingenting åt, så länge den inte börjar växa jättemycket - i så fall måste jag operera bort den framöver.
Men puh! Underbart! Så skönt att kunna ringa maken och mina föräldrar med goda nyheter och meddela oroliga vänner som tänkt på mig i dag.
Dessutom fick jag i måndags reda på att mina sköldkörtelprover nästan är åt det låga hållet. Jag fick höja Levaxindosen lite. Ingen risk för mer jod i nuläget alltså - det är bara att hoppas och tro att den radioaktiva joden hjälpt.
Och vad har jag nu fått ut för bra/lärt mig av dessa oroliga dagar?
Jag ska ställa upp i Lidingö 15 km på lördag och det får ta den tid det tar. Jag ska ta mig runt för att hylla min (relativt) friska kropp. Kommer jag sist - strunt samma, bara jag tar mig i mål.
Jag tar en liten paus med mammografin några veckor. Orkar inte med mer krångel nu.
Jag ska bli månadsgivare till Cancerfonden. Jag ser det fortfarande som att jag hade turen att dra en vinstlott i detta knöl-lotteri. Jag hade lika gärna kunna dra en nitlott. Alla pengar till forskning behövs.
Jag fick med gott samvete dricka en skvätt champagne en vanlig onsdag. För det var jag värd!
Sushi och champagne var ingen jättegod kombination. Men ett jäkla bra bloggnamn. Roligare än Camillas dagar tror jag bestämt.