Jag gick på en ljuvlig kvällspromenad i byn. Varmt och klibbigt ute trots att klockan var sen. Det var så skönt att känna att jag hade kraft i benen och kroppen i dag. Så himla glad över att få må bättre igen och hoppas att det håller i sig. Det gäller att skynda långsamt, jag vet... men kropp och hjärna får värsta lyckoruset nu och vill testa allt.
Överallt vid de hus jag passerade, satt folk ute och njöt av den ovanligt, rekordvarma sommarkvällen. Några var ute och gick. Några skulle ta kvällsdopp i sjön.
Vågar nästan inte tro att jag kan få ha det så här "normalt" igen, men oj vad jag hoppas och önskar.
Nu ska jag försöka somna efter denna endorfinkick, tur att det är kvällsjobb i morgon med tillhörande sovmorgon.